Ja, hur gick mötet?

Dåligt.

Den goda smörgåstårtan fastnade någonstans och kvävde Lilith. Det märktes att flera av de 50 medarbetarna fick tårtan i halsen och det hjälpte ingenting att skölja ner det hela med diverse sockerdrickor. Allt smakade beskt.


Det visade sig, till Liliths stora förvåning, att den lilla mannen från fikarummet var den nya utvalde rektorn. Lilith trodde att de som rodde iland projektet skulle bli rektor och biträdande rektor i den nybyggda skolan. Vad är nu detta? Jo, början till en brantare nedförsbacke. Nedför började det gå då skolan kommunaliserades, 1991, och reformerades 1993.  Plötsligt växte antalet skolchefer något oerhört.

Förr var det en rektor mellan lärarna och Skolöverstyrelsen och samtliga svarade inför staten. Dåvarande rektorer var pedagogiskt ansvariga, pedagogiska ledare. Dåvarande rektorer var lärarnas talesmän och kvinnor.

Paradisets dagar var definitivt över.

Nu hade läraren en arbetslagsledare som hade en pedagogisk ledare över sig. Över den pedagogiska ledaren fanns en biträdande rektor som hade en rektor över sig. Och den rektor hade en gymnasierektor över sig, en nyinrättad tjänst. Alltså FEM chefer över läraren fram till kommunhusets portar.

I kommunhuset en stab för den mjuka sektorn, där fanns utvecklarna som kom med nya bud, årligen. Där fanns personalansvarig som svarade under en högre personalchef som hade en verksamhetsdirektör över sig. Däremellan diverse chefer och direktörer och högst upp den egentliga arbetsgivaren, skolnämnden som svarade under kommunfullmäktige som svarade under kommunstyrelsen. Inte att förgömma staben i staben innehållande en del projektansvariga vars projekt aldrig kom i hamn.


Alltså minst SEX chefsnivåer till mellan läraren och den egentliga verksamhetsansvariga, kommunstyrelsen.


En enorm skillnad från den statligt styrda skolan.

Det var bättre, och framförallt billigare, förr.