Det är helt häpnadsväckande utmattande att tänka på människoormarna. Som om paradisets portar står öppna och släpper ut orm efter orm utan någon hänsyn alls till resten av människorna som jobbar och sliter och vill inget annat ha än lugn och ro.
Lilith blir alldeles yr av att berätta och skriva om dessa men hon måste. Det får ta den tid det tar. Inget får falla i glömska. Det är när människorna väljer att glömma som människoormarnas makt växer och grövre övertramp sker, gång på gång på gång, på alla samhällsnivåer, överallt.
Lilith vilar emellanåt, träffar vänner och gör annat roligt för att orka med. Och nu har hon återigen börjat orka träna flitigt som på den tiden före trakasserierna. Så att kroppen hjälper och stärker knoppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar