Lilith hade verkligen mycket att vara tacksam för. Särskilt tacksam var hon för den vackraste gåvan hon har fått i livet, hennes barn. De är meningen med livet.
Den lyckan vägde upp en del svåra prövningar Lilith fick genomleva några gånger. Men, som sagt, den inre styrkan fanns där, insikten om att så länge hon inte skadade någon som var människoormarna som bar på en egen otillräcklighet, Lilith tror att det handlar om bristen på självrespekt hos människoormarna, ofta kan det handla om avundsjuka och stor rädsla för andras förmågor!
Trots insikten kräver skrivandet en enorm emotionell insats av Lilith och hon måste lämna texterna ett bra tag då och då för att hämta andan.
Bastuklubbarna är många och intakta.
Maktgirigheten vet inga gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar