Tidigt bestämde sig Lilith. Hon ska besegra livet. Hon ska bli bildad. Kunna livet och genomskåda det. I Paradiset fick hon inte veta men ormen visade vägen. Hon är rädd för ormar, egentligen är ormar det Lilith mest av allt är rädd för. Det är något med deras slingrande kroppar och den farligt huggande tunga som kväljer.
Som om de vill säga något men istället hugger de och dödar. Eller smyger de ljudlöst fram och med mjuka, kurviga rörelser omfamnar sitt byte och kväver det till döds. Ja, dödar. Men ormar dödar för föda.
Människoormarna är annorlunda, deras motiv är ofta okända för offren. I Paradiset fick inte Adam och hon prata med ormen och många år senare förstod hon varför. Det fanns flera anledningar. Hon skulle vara en tyst och god hustru. Föda barn och behaga Adam. Det var hans ord som gällde och det fick hon minsann dagliga besked om.
Men hon fick nog. Och gud, vem var det egentligen? Kanske någon Adam hittat på? Nej, hon var osäker. Men en dag fick hon nog. Packade sitt pick och pack och barnen, ja, barnen måste följa med henne. Hon kan fortfarande höra Adams röst när han ilsket skrek att det var rätt åt henne att bli utkastad ur Paradiset, nu skulle hon få smaka på annat. Nu skulle hon inte bli försörjd längre. Och han brydde sig inte längre om hon överlevde eller dog. Utkastad? Nä, hon lämnade, frivilligt. Men ok, Adam fick tro vad han ville.
Lilith ryckte på axlarna, låste upp portarna till livet och slängde nycklarna med en kaxig rörelse. Hon hann se Adams blossande kinder, han var inte glad.
Några år senare hörde hon ryktet om att Adam skaffade en ny tjej, Eva. Hon visste vem Eva var och att Adam skulle få det lugnt och skönt nu. Adam och Eva fick inte bo kvar i Paradiset de heller. Lilith hade hört något om att Eva hade lurat honom och med hjälp av ormen tvingat Adam att tänka själv och lära nytt. Det gillade inte gud så de fick flytta. Nu är det bara änglarna kvar i Paradiset.
Men själv ville Lilith veta och hon ville tala, fritt.
Det visade sig bli en kamp, för utanför Paradiset fanns de, tusentals Adamliknande varelser och några försökte kväva henne. Det sorgliga var att de var både kvinnor och män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar